Han har skapat en egen värld där han gärna stannar till. Den består av trä, mässing, ebonit, olika metaller– och en massa krokar.
– Titta på det här draget, vilken jobb man har lagt ner på alladetaljer och vilken precision. Jag tycker att de svenska dragen slår utdet mesta. Och så var det också guldsmeder som gjorde dem, säger Hans-Erik och pekar på ett av tittskåpen på väggen som innehåller1800-talsdrag.
I villan har han ett riktigt ”pojkrum”. På väggarna hänger tavlor med gamla drag bakom glas, flugor bundna före 1920-talet och tittskåpmed träspön, rullar och flugaskar i ett snyggt arrangemang. Dessutomfinns det vackra träskåp fyllda med fiskerullar och böcker.
– Jag är inne i bokskåpen minst en gång i veckan. Jag tycker om att vara här i rummet. Alla fiskedragen är så oerhört dekorativa, tycker Hans-Erik.
En huggkrok från engelska Hardy är ett av de senare fynden.– Jag tycker om patinan på den här laxkroken. Den fanns med i Hardyskatalog 1896. Den innehåller också en inbyggd våg som man kan fälla ut,säger han och visar.Den är tung och precisionen är exakt när man drar ut den långa kroken. Det är svårt att tro att den är över 100 år gammal.Det är inte samma tempo i samlandet som när Hans-Erik startade för 20 år sedan, när han gick med i samlarklubben Rullen. Då annonserade han i tidningen varje vecka. I dag gör han det kanske en gång i månaden.
– Men jag hänger med. Jag kollar på internet efter annonser, men jagköper från andra samlare. Eller rättare sagt så byter jag grejer. Detgår inte att köpa de här dyrgriparna. När jag söker saker så söker jag dubbletter som jag sedan kan byta bort, säger Hans-Erik.
Internet på gott och ont
Internet är på gott och ont för samlare. Nu vet många fler vad somfinns så det är svårt att göra fynd, men samtidigt är priserna mer marknadsmässiga i dag.
– Den enda samlardrift jag har i dag är att hitta något kuriosa som är riktigt udda. Hittar jag någonting som jag inte har sett eller inte har i mina ägor, då vet jag att det är unikt, säger Hans-Erik.
– Därför är det roligast att samla på 1800-talsdrag för de finns inte alltid med i kataloger. Annat är det med fiskerullar, de är kända,säger han och pekar på ett tittskåp på väggen.
Där finns några så kallade pärlemofiskar.
– De är riktigt svåra att hitta i fint skick för de är gjorda av såsprött material. Jag har bland annat två Leidensdorff från Göteborg. Då vet jag att de är gjorda före 1870, sedan flyttade företaget till Stockholm, säger han och tar upp en katalog från det årtalet.
Där finns åtskilliga drag i den som han har på väggarna.
Rullarnas Rolls Royce
I en gammal sekretär står massvis med unika fiskerullar; bland annaten Coxon Aerial flugfiskerulle i trä från förrförra sekelskiftet. Den gjordes av en gubbe som hette Allcock, först i bakelit och sedan i träfram till 1929. Där står också en engelsk Bond-flugrulle i mässing frånslutet av 1700-talet. Den enda i Sverige. Några amerikanska Edward vomHofe-flugrullar med ebonitgavlar (gummiblandning) från 1870–1880-taletfinns också i samlingen. Engelska Hardy finns representerat. Flygrullen Hardy Perfect från1893, världens bästa flugfiskerulle enligt engelsmännen, är en dröm fören samlare. Men Hans-Erik har ännu en dröm.
– Hardys öringsrulle Barton tillverkades bara i 100 exemplar. Det vore inte fel att hitta en av en slump i Sverige, för jag vet att densåldes här. Det är det som gör att jag har drivkraften att jaga och leta, menar han.
På en auktion i London gick en sådan flugrulle för 50 000 kronor.
En annan av rullarna gick för 152 000 kronor. Den var en katastrofsatsning när den tillverkades. Hardy lät Edward vom Hofe i NewYork göra en mindre serie flugrullar i fyra olika storlekar. De äridentiska med vom Hofes Cascapedia-modeller. Men de amerikanskarullarna var en felsatsning. De var för dyra, och ingen engelsman vill ha en amerikansk rulle.
Besatt av rullar
Visst kan han drömma om de rullarna. Ett tag var han lite besatt av dem.
– För tio år sedan kunde jag komma över en för 50 000 kronor. Men jag avstod. Det var för dyrt. I dag är den värd 150 000 kronor, sägerHans-Erik. Men idag är det fiskedragen som gäller. För någon vecka sedan fick han tag på ett stort svenskt Lundgrens-drag från slutet av 1800-talet.
– Visst är dragen från England fina men jag tycker de svenska är bäst av dem som gjordes då. Storleken har betydelse. Det var bara iSverige man gjorde stora drag – 17 centimeter långa, säger Hans- Erik. Ett litet målat drag från svenska Leidesdorff, från tiden före 1870, kom han över ur en skrot–låda som kom från Hammarstrand. En annan höjdare är en handmålad mässingsgädda från 1900. Det är det endaexemplaret i Sverige med tillverkarnamnet instämplat. Han tar ner ett annat gäddrag med utmärkt presion – trots sina 130år. Det gjordes av guldsmeden Häggman i Stockholm. Dragen var dyra mendet fanns köpare och var ett bra komplement till smyckesarbetena.
Bland de dekorativa och udda kuriosasakerna plockar Hans-Erik framen litografi från AB Urfabriken i Svängsta. När ABU-chefen GöteBorgström marknadsförde sportfiske 1951 gjorde han ett färgtryck medden kända slogan: ”De tyngsta och längsta med grejor från Svängsta”.Det visade sig att Bror Svensson, som var tryckare i Stockholm, hadebehållit provtrycken. Dessa fick Hans-Erik tag på i Östavall hostryckarens fru Alice.
– Det var mitt i prick, perfekt till min samling. Jag gillar sakersom har en historia. Det ger en nostalgikick. Och det är det jag samlarpå, menar Hans-Erik. Så är det också med Sverige dyraste rulle, en svart Ambassadeur5000, som finns i hans samling. När rullen skulle ut på marknaden ibörjan av 1950-talet visste inte Abuchefen Göte Borgström om den skullevara svart eller röd. Han tog med ett antal rullar i både svart ochrött och frågade handlarna vid en mässa. De sa svart, men Göte tyckteröd - så då blev den röd. Därför är den svarta sällsynt och är värdkring 50 000 kronor.
Samlare samlar olika
Det är många som samlar gamla sportfiskeprylar i dag. Och det finns så många olika inriktningar på samlandet. En del samlar på rullar, en del på drag. En del vill ha en komplettsamling av ett speciellt drag – alla färger och vikter – och en delvill bara ha rullar av ett speciellt märke eller från vissatidsperioder. Hälften av alla samlare köper och säljer för att tjänapengar. Det gör inte Hans-Erik. Han har sin nisch med udda sportfiskekuriosa som är från 1950-taleteller äldre. Och visst ger hans detektivarbete utdelning ibland. – Då är det julafton. Jag köper inte någonting om jag måste betala marknadspris. Jag vill fynda, säger han.
Fotnot: Hans-Erik vill vara lite anonym på grund av stölder hos samlare, därför skriver vi inte ut hans efternamn.