Om något företag återspeglar uppgång och fall så är de det brittiska imperiet House of Hardy. Hardy var under sin glanstid ledande i design, produktion och marknadsföring. Det var med den industriella revolutionen som tillverkningsfel och dålig kvalitet dök upp hos Hardy's rullar.

Hardy's historia inledes i slutet av 1800-talet med att deras flugrullar och tillbehör förgyllde marknaden. Endast vissa av de amerikanska tillverkarna kunde konkurrera med Hardy's. Genom att studera Hardys utbud kommer du att få en inblick i utvecklingen av de olika produkterna, vilka som fungerade, och för att kunna tillämpa dessa lärdomar för ditt personliga behov.

 

Hjärtat av Hardy's produkter är deras flugrullar.

 

Hardy'sflugrulle ”The Perfect” låg till grund för hela produktionen från starten, och till för några år sedan när produktionen upphörde. Under tiden däremellan hade man stora framgångar och även vissa misslyckanden. Med ”Perfecten” utvecklade man kullager, olika bromsfunktioner, klick / dra mekanismer, det extrema utbudet av storlekar 2 1 / 4 "upp till 6". Det fanns olika material: trä, ebonit, mässing och aluminium. The Perfect tillverkades på förhand efter beställning på det ena eller andra sättet för att behaga köparen. Hardy's motto var ”Det måste finnas en storlek som passar dina behov”.

På  Hardys Perfect 2 1 / 2 "mässing, finns ett utmärkt exempel på deras tidiga tillverkning. Kullagret ligger helt oskyddat så du fick vara extra försiktig när du öppnar den. En cirkulär liten kontrollspringa  krävde exakt tolerans och utförande. Varje liten detalj var perfekt tillverkad. Efterfrågan på rullar från sekelskiftet och från tidiga 1900-talet är stort från både samlare och användare.

Hardys Special Perfect tillverkades som en mycket lätt öringrulle, som var anpassad för större mängd lina, producerats från 1905 fram till andra världskriget. Den var väldigt tung om man jämför dagens standard för en lätt öringrulle. Specialen hade precis som mässingsperfekten elfenbens knopp och ett mässingsband som skydd.

The Bougle är också ett bra exempel på brittiska hantverk. The Leonard77 var en raised pillards rulle, som gav större kapacitet för en viss diameter och gjorda för en mycket exklusiv skara. En viss A.M. Bougle begärt av Hardy att göra en rulle av denna modell och den första Bouglen var byggd. Precis som Leonard77, blev denna Bougle en mycket vacker rulle som bidrog till den perfekta ”vikt-kontra-kapaciteten-förhållandet”. The Bougle var  perfekta för öringfiske. 

The Silent Perfect på utsidan såg den ut som en standard Perfect, men insidan hade lite andra lösningar. Även om den producerats i 33 år, från 1908 till andra världskriget, blev den aldrig riktigt succé. Om man tittar inuti en Hardyrulle från denna tid hittar man ofta en stämpling, som visar att denna rulle är gjord av JS, ”Jimmy Smith”. Före andra världskriget var de flesta Hardyrullarna monterade från början till slut av en enda person, och många av dem stämplade sina initialer i rullen. The Silent Perfect hade ett band av ull/filt, som till en början var vit. Men beroende på olja och fett som användes blev dessa band med åren snabbt svarta. The Wide Perfect var en variant som kom till av bara farten. Som tidigare nämnts, var ”vikten-kontra-linkapacitet” på en standard Perfect ett bakslag för Perfects konstruktion, så det enklaste sättet att ge mer kapacitet var att bara göra den bredare. Det verkar inte finnas någon som helst historia om vad som fanns i bredd, så det verkar som om Hardy gav en kund den bredd som önskades på beställning. De flesta Wide Perfects hade även en större diameter. Avslutningsvis kan man nämna ett en Perfect inte slits ut. Designen är så bra att även om en 60 år gammal rulle som använts flitigt att fiska med, kan du nästan vara säker på att du kommer att kunna föra den vidare till dina arvingar. Det enda nackdelen med en Perfect är att dagens lätta öringspö har utvecklas till att en Perfect med sin kapacitet och tyngd skulle bli för tungt att hantera. Men med rätt spö som är anpassat till en sådan rulle kan man fortfarande landa läckra laxar.     Den andra klassiska i raden av Hardy's rullar är S: t Georges. Som utvecklats under decennier av produktion för öring. Anhängare av St Geroge föredrog oftast denna för den är lättare och för  kapaciteten, den är enkel och avskalad, och har klassiska linjer.  På ”denna” rulle sitter veven på vänster sida På 1920 och 30-talet när många fiskade lax vid de stora laxfloderna föredrog många att fiska med rullen ovanpå spöt i stället för under. Sannolikt hade detta med inflytandet av castingrullarna som blev allt populärare under denna period. En variant på St George är en Barton. Denna modell gjordes bara under en 5-årsperiod, 1935 till 1940, de är ytterst sällsynta. Dessa konstruerades för en Dr Barton som var ordförande i Fly FishersClub i London på 1930-talet, han visste uppenbarligen exakt hur hans rullar fungerade och visste precis vad han ville ha. Den hade en offset foot för att hålla vikten på rullen närmare mot handen när man står på ”rodup”. Den avsmalnande trumman ger utrymme för att snabbt hämta hem lina. Hardy's The Perfects och St George är för evigt, om några delar t.ex broms slits ut, finns de  fortfarande att få fram från Hardy. Andra världskriget var början på slutet för Hardy's hantverk. Massproduktion var på väg och Hardy hade producerat en Leightweight serie som  kom ut i början på 1950-talet. The Lightweights var Hardy's tredje stora serie. Den tidigaste modellen av Hardy's Leightweight var grön, efter den kom den grå modellen vilken fortfarande är i produktion, nästan 50 år senare. De mest attraktiva och populära rullarna som Hardy producerar för närvarande, marknadsförs under någon annans namn. Inte undra på att de förlorade sitt imperiet. I ärlighetens namn skall nämnas att Hardy numera tillverkar retromodeller av i stort sett alla sina modeller, med bra kvalitet. Men dom får nog svårt att konkurera med original modellernas handarbete.